- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
100

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Teodor Österberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

noga kan följa med öfverallt hvar han varit.
Säkert är, att han en tid var hos Hessler, därefter
hos Anderson, sedan i Helsingfors, vidare hos
Elfforss, där jag tror han stannade längst, och på
sin sista tid litet hvarstädes utan att lämna
vidare spår efter sig.

Då jag vid ett tillfälligt besök år 1864 i
Jönköping såg Elfforsska sällskapet där var
Österberg med. Han stod i sin bästa krafts
dagar och hans uppträdande var alltid stämpladt
af medveten värdighet. Sällskapet var i
sin helhet väl sammansatt och åtnjöt godt
anseende. Där funnos den tiden, förutom Österberg,
Forsberg, som på sin tid till och med
gjorde Georg Dahlqvist rangen stridig, den
lustige “dansmästaren“ Jacques Pulchau, med
hvilken hvarje brorskål kostade femtio
riksdaler, samt dessutom den verkligt roliga
komikern Julle Ljungdahl, och på spinnsidan var
också sällskapets sammansättning särdeles god.

Den repertoar som den tiden gafs,
var äfven väl vald. Sålunda uppfördes
“Benvenuto Cellini“, “Ringaren i Notre Dame“,
“Engelbrekt och hans dalkarlar“, samt bland
komedier “Fjärilsfebern“ och “Kärlekens
blindbockar“, och husen voro för det mesta goda
och fulltaliga. Jag mins ännu väl en afton
då “Engelbrekt och hans dalkarlar“ uppfördes.
Ute och äfven i salongen var smällande
kallt, ty det var vintertid, och publiken satt
med pälsar och bottfårer på och sökte hålla
sig varma vid “konstens heliga eld“. I
orkestern hade nedflyttats en gungstol och den
intogs af dåvarande häradshöfding Arvidson,
den nyligen så sorgligt slutande mannen med
den talangfulla pennan och de förnäma,
högmodiga laterna. Han var för stolt att sitta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free