- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
101

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Teodor Österberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bland den öfriga publiken, utan skulle ha sin
reserverade plats. Här satt han gungande i
stolen, insvept i bäfverpels, med skinnmössan
neddragen öfver nacken och de bottfårklädda
fötterna hvilande på en stol och betraktade
skådespelet genom de guldbågade glasögonen,
och väckte genom sitt uppträdande ganska
mycket ond blod hos de förnämsta spelarne
på scenen. Österberg spelade kung Erik och
Forsberg var Engelbrekt. I andra akten under
den stora scenen i Köpenhamn mellan
Engelbrekt och konungen, afbröts scenen af en
högljudd gäspning från Arvidson i orkestern.
Österberg, arg förut, afbröt strax dialogen och
spände blicken oafvändt ned på störaren.
Men Arvidson höjde blott hufvudet en smula,
viftade litet med handen och utbrast lugnt:
— “Ja, fortsätt — han!“ — “Åh hut!“ ljöd
det halfhögt mellan Österbergs tänder — men
pjäsen fortsattes verkligen och spelades
korrekt till slut. Man vågade icke mucka på
allvar, ty Arvidson skref den tiden äfven
teaterrecensioner i Smålands Allehanda. För
öfrigt har jag af föreställningen endast ännu
ett minne och det är från första aktens första
scen, där masen kommer in och visar huden,
som han dragit af björnen han fält. Det var
för mig en öfverraskning att, då huden ett tag
flaxade om på spettet, den befanns fodrad på
råsidan med det vackraste blåa kläde. Det
var nämligen en hel färdig päls, som
rekvisitörskan anskaffat. Nå, sådana där små
inkonsekvenser voro förr ganska vanliga vid de
ambulerande sällskapen och det fäste man
sig icke vid. Publiken hade rikare fantasi
då än nu och man lefde med i handlingen,
då rollerna spelades med öfvertygelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free