Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fernando Ambrosi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägerelden och i tälten ofta roa det högre
befälet, ja, själfva general Garibaldi, med sin
ungdomsfriska sång.
— Men jag också vara med i strid, och
jag blifva sårad vid stormningen af Mentana.
Se här hafva ärr kvar, — och Ambrosi strök
stolt upp håret och visade ett litet ärr i
hårfästet.
— Är det efter en kula? — frågade någon
intresserad.
— Nej — det ver en trompinne! Det
var en fientlig tromslager, som kasta’ den på
skallen på mig. Jag kasta’ min trumpet, och så
vara kvitt. När jag kom hem till Sorrento, fann
jag vårt hus stängdt och grannar berätta’, att
hela familjen en natt blifvit mördad af
neapolitanska soldater. Jag stod ensam i stora
jorden, men jag hade röst och så kom jag
till en teater och sjöng “eviva Italia“ och blef
applåderad och — så kom jag hit för att frysa,
men ni vara ändå snälla människor, som
Ambrosi tycka om.
Ja, så där kunde Ambrosi prata på i
timtal.
På scenen firade sångaren den ena triumfen
efter den andra. En af hans glansroller
var i “Alessandro Stradella“ och dessutom
sjöng han under årens lopp Manrico i
“Trubaduren“, Nemorino i “Kärleksdrycken“ och
till och med hjältepartiet Vasco di Gama i
“Afrikanskan“. Med denna senare roll är en
lustig historia förenad. Gent emot denne lille
gosslike Vasco, uppträdde såsom Selika den
drottninglika, högväxta Signe Hebbe, hon med
den stolta Junofiguren. I fjärde aktens stora
duett sluter Selika hjälten passioneradt i sin
famn, men den lille Ambrosi räcker henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
