Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. William Åbjörnson och Carl Petter Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen framkallades Svensson och tillfrågades
af domaren om han varit närvarande
vid kontroversen mellan Holmqvist och
Åbjörnson.
— Jaa, herr domare, jag var med och
hörde hela spektaklet — det hör till min
tur, det!
— Nå, iakttog Svensson, om direktör
Holmqvist, då han nekade herr Åbjörnson
dennes aflöning, begagnade ett häftigt språk,
eller om han var på något sätt otidig?
Nu började Svenson Skrufva på sig och
vände sidenkalotten rundt på den kala
hjässan, härskade sig och utbrast:
— Jaa — vet nådig herr domare — jag
har varit så länge vid Nya teatern, så — jag
har allt litet svårt att skilja mellan — höflighet
och ovett.
Nu fingo såväl domare som bisittare
mycket att syssla med sina papper och
handlingar, det ryckte i mungiporna och
alla höllo på att brista ut i skratt.
Nå, processen var snart afgjord och
Åbjörnson vann en fullständig seger. Det
var teaterdirektionen, som fälldes för
kontraktsbrott och dömdes att utbetala vitet med
700 kronor. Och så var det slut med den
saken.
De sista sju åren af sitt lif — 1882—1889
— tillhörde Åbjörnson Södra teatern,
och här hade han kommit på sin rätta plats,
inför sin rätta publik och i en passande
repertoar samt vann stort bifall och det med
rätta. Han kunde vara öfverdådigt rolig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
