Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Gamle teaterskräddarens minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana aftnar har minsann den stackars
skräddaren mindre glada stunder, och nog vet han
då att han lefver och arbetar i sitt anletes
svett — i konstens tjänst.
Jag skall bedja läsaren att få presentera
en veteran i facket, en gammal bekant från
forna glada dagar, med hvilken jag en gång
i fjor sammanträffade och språkade om
gamla minnen från vår operascens gyllne
glansdagar.
De dagarna hafva bleknat betydligt i dessa
prosans tider, men Karl Johan Fredrik
Holmström står ännu kvar, oböjd af tiden och
växlingarna, ännu lika pigg och kvick i sinne
och ben, oaktadt sina fyllda sjuttiofem år
och trots att han varit femtio långa år i
teaterns tjänst.
Född den 30 mars 1824, kom han år 1849
till kungl. teatern såsom skräddare och
påklädare och har sedan tjänstgjort oafbrutet
vid hvarje representation under jämt ett halft
sekel, “utan att till följd af sjukdom ha
försummat ett enda spektakel“, försäkrade
gubben.
År 1849 var löjtnant Mannerhjerta ritare
och kostymordinatör vid teatern, och den
originelle mannen med sin bruna peruk, sina
höga fadermördare och sin gamla blåa frack
sprang kring som ett rytande lejon, in i hvarje
klädloge och vakade öfver, att allt fanns på
sin plats. Sträng var han, men skicklig och
talangfull och omtyckt var han af alla.
Sedan kom Drake och slutligen Hoffman,
hvilken ännu tills i fjor var kostymförvaltare vid
fyllda åttio år. Men af alla, som voro med 1849,
är gubben Holmström den ende kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
