- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
157

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Ludvig Norman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den äldre systern, sedermera fru Schück, hade
ett musikinstitut och här trifdes den unge
Norman förträffligt. De båda små Ludvigarne
blefvo goda vänner, en vänskap som varade
genom lifvet. Josephson skref operatexter
och den lille musikern Norman komponerade
musiken. Man gaf “offentliga“ föreställningar
för fyra skilling banko och i salen hos
Josephsons ljödo de första applåderna som
belönade den framtida utmärkte och blide
kompositören, och den sedermera också uppburne
och skicklige författaren och teaterledaren.

Men barndomens dagar svunno och
allvaret kom. Den unge Norman for utrikes
för att utbilda sin konst och när han återvände
finna vi honom i hofkapellet, där han snart
väckte uppmärksamhet. Efter Foronis död
var också Norman den värdigaste att upptaga
dennes taktpinne och han förde den på ett
sådant sätt, att man i kapellet allmänt sade
“att det låg mera takt och säkerhet i den
lugna rörelsen i Normans armbågskula, än i
tio andra kapellmästares vilda ifver“. Det
var något tryggt och säkert i Normans hela
väsende, men under lugnet låg eld och
entusiasm, som han förstod att meddela åt
andra och därför gick också allt så väl under
denna vår operas glansperiod. Norman var
ingen Wagnerbeundrare, men däremot
älskade han Mozart, Beethowen och Mendelsohn,
och då något verk af dessa gafs, log han, de
mörka ögonen glänste och en fin rodnad spred
sig öfver kinderna; nu var Norman i sitt esse.

År 1867 for Louise Michaëli, åtföljd af
Norman, till Paris. Louise Michaëli skulle
nämligen deltaga i den stora internationella
sångtäflan under dåvarande världsutställning. Där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free