- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
178

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Johannes Brun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han gaf rocken såsom sin enda tillfälliga
tillgång. Man må kalla detta ett stort
lättsinne, och vi nyktra hvardagsmänniskor skaka
på hufvudet däråt, men alla kunna ju icke
vara så ömhjärtade i allt sitt glada lättsinne
som en Bellman eller en — Johannes Brun.

När Johannes Bruns skådespelarejubileum
firades 1875, skedde det med en ovanlig
högtidlighet icke blott å teatern, utan i hela
Kristiania. Det låg någonting republikanskt-kungligt
i ståten. Staden flaggade, och på
scenen lagerpryddes hans byst liksom på sin
tid Molières och Voltaires å Théàtre français.
Det var ett litet folk, som ville hylla en af
sina stora bärare af sitt unga, andliga lif;

*



I Stockholm hade man emellertid blifvit
nyfiken att få se den eminente skådespelaren,
och i september 1878 förnams ryktet om, att
det lyckats Nya teatern att förvärfva honom
för ett kort gästspel. Han kom, sågs och
segrade, och snart var Stockholmspubliken
lika hänryckt af hans spel som någonsin den
norska.

Och när Johannes Brun uppträdde i den
svenska hufvudstaden bland vår måhända
något mer storstadsmessigt anlagda och i allt,
som rör det enskilda lifvet, fordringsfulla
publik, så hade han lämnat sitt vilda sätt
hemma och visade sig som en fullständig
gentleman. Endast någon gång, när tiden
så medgaf, kunde det gamla äfventyrarsinnet
flyga på honom. Sålunda voro vi lediga en
dag, och då sade Johannes: “Nu må vi ud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free