Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRUTSÄTTNINGAR.
15
henne. Nej, det såg icke heller så ut. Nu lät
hon armarne sjunka i knät och såg upp på honom
så, som hon brukade. Löjtnanten visste icke,
hvar han skulle göra af sig inför denna blick,
ban hade en känsla af, att han blef afklädd och
granskad, men icke af en ung Hicka, utan af en
läkare, en domare. Den var så sorgsen, så
förebrående, men så lugn denna blick, och den släppte
honom icke, huru han än vred sig för den. Till
sist började en iin rodnad sakta stiga på flickans
kinder, bröstet höjdes långsamt och underläppen
rörde sig en liten, liten smula, hon lädo sakta
bort sin virkning och gick ut genom närmaste
dörr. Det hela hade varat en minut, men
löjtnanten kände sig till mods, som om ban stått
framför en kanonmynning. Han torkade pannan
och tömde sitt toddyglas.
Det var en obehaglig flicka.
Men Linda gick ut, upp till vindsgluggen och
stirrade öfver sjön.
Hon kämpade med tårarne, det hade varit en
lättnad för henne att få gråta ut.
»Men hvarför skulle de förolämpa henne alla,
alla och komma till henne med det. samma, jemt,
jemt, utsigterna, ensligheten och vädret, som om
hon ingenting annat förstod. Men det kunde ändå
göra det samma, kanske det var riktigt att. tala
om det, som låg närmast till hands — men tonen.
Del var tonen, som väckte hennes harm och
förbittring. Den var inställsam och pjollrig, som då
man jollrar med ett barn. Hvarför kunde de inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
