Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRUTSÄTTNINGAR.
21
sin näring på denna väg, som var ändamålsenligare
och behagligare än hennes förra resultatlösa grubbel.
Någon skoldisciplin kände Linda egentligen
icke till, hon hade varit van att tala eller tiga efter
sitt eget hufvud — mest tiga, men nu med
rektor Alm var det annorlunda. Utan att tänka på
kamraterna eller aktge på deras ofta förvånade
miner, besvarade hon hans frågor med en
invändning eller afbröt honom med en fråga. Och så
småningom öfvergingo rektorns lektionstimmar till
verkliga diskussionsöfningar, der hvar och en
framlade sina tankar eller framstälde sina frågor. Linda
var dock själen i det. hela, hennes fantasi kände
inga gränser, och hennes snabba idéförbindelser
kastade ofta samtalet in på områden, som lågo
långt utom hennes kamraters tankekrets. Rektorn
kunde då säga ibland: »jag är verkligen ledsen,
att. jag icke kan förklara detta för er nu,» men
det låg intet afvisande i hans ton, och Linda
af-skräcktes ej att fortsätta sina frågor.
Så förgick första vintern i skolan. Linda blef
friare och gladare. Men det låg något moget i
hennes frihet och något dämpadt öfver hennes
glädje, som gjorde henne mycket behaglig och drog
en mur emellan henne och kamraterna, märkbar
för alla utom för Linda sjelf.
Så kommo vårvindarne och med dem längtan
till landet, till den knoppande skogen och de
bristande bäckarne.
De äro så underliga — vårvindarne. De komma
långt förr än våren sjelf. Medan snön ännu yr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
