Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
BROKIGT.
Hon märkte icke att någon kom, förrän hon
hörde en röst säga helt nära sig med ett uttryck
så mjukt och mildt, att hon såg förvånad upp.
»Ni gråter, hvad har händt?»
Hon mötte Oves blick, som med varmt
deltagande hvilade på henne. I samma ögonblick
fick han syn på boken och böjde sig ned efter den.
»Åh, jag förstår... en förolyckad hjeltinna,»
och efter en blick i boken tillade han med en
min och stämma så hård och föraktlig, att hon
icke trodde sina öron, som uppfattade den vek
och mild nyss.
»Ni har godt om tårar, fröken, då ni har råd
att slösa dem på sådana tevattenshjeltinnor.»
Linda såg förvånad efter honom, då han gick
och tillslöt dörren efter sig. Hennes nästa känsla
var blygsel, men hvaröfver behöfde hon blygas,
och med hvad rätt gjorde ban sig till domare
öfver henne? Hon skulle gerna vilja visa honom
huru litet hon brydde sig om hans sårande ord —
men på hvad sätt? Då hon såg honom igen,
kände hon sig obehaglig till mods, men hon hade
icke behöft genera sig, han satt tyst och likgiltig
som vanligt, och det gick veckor igen, innan ban
vände sig direkt till henne.
Då yttrade han en dag helt oförberedt — hon
gick och dukade middagsbordet, och han satt och
läste i gungstolen vid brasan.
»Har fröken sett, att i franska deputerade
kammaren framlagts förslag om allmän amnesti?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
