Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
49
hon lät blicken långsamt glida hän öfver den
skiftande taflan.
Hon hörde, att Ove nalkades, att han satte
sig bredvid henne, men hon rörde sig icke.
»En härlig afton,» framkastade han. Han
följde riktningen af hennes blick, och de sutto
båda tysta.
»Ni sade en gång,» började hon sakta i denna
dämpade ton, som skymningen gerna för med sig,
»att åsynen af en härlig, fridfull natur blott gör
er bitter, derför att den synes er som ett hån mot
lifvet, som blott är strid — kan ni verkligen
känna er bitter en kväll som denna?»
»Kanske icke bitter, men beklämd. .. och
olustig i hög grad. Jag skulle helst velat rulla
ned gardinerna och tända lampan, men jag drefs
hit ut. Det var varmt och otrefligt inne.»
»Ja, det är underligt; man känner sig alltid
beklämd om våren, man känner en svidande
trängtan efter att lefva, som om man aldrig gjort
det förr utan nu först skulle börja på allvar . ..
Känner ni inte det?»
»Det är kanske vårluften här i bergsbygden,
som är så stark, den suger.»
»Jag vet inte hvad det är, det gör mig
lycklig — och olycklig på samma gång. Jag skulle
vilja sväfva långt, långt bort öfver fjellet der och
se, hvad som finnes på andra sidan, men dalen
härnere ined sina skuggor och sina risslande bäckar
lockar mig lika tjusande...»
Brokigt. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
