Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
BROKIGT.
»Du har rätt, lifvet är tillräckligt skönt utan
drömmar, men drömmar äro också lif, en
återspegling af lifvet — och liksom konsten är störst,
då den troget återger naturen, så äro mina
drömmar skönast ju mera de likna verkligheten. — De
äro alla du ... och ständigt du.-»
»Min lilla ljufva flicka, det är så skärt och
fint allt hvad du säger, och jag älskar dig
innerligen just derför, men ändå blir jag så orolig, då
jag tänker på, huru illa rustad min lilla sensitiva
är mot den hårda verkligheten. Om jag blott kunde
meddela dig litet af min nyktra blick på tingen.»
»Men Ove, jag tycker, att du redan gjort mig
så förfärligt nykter. Det var en tid, som jag var
nästan ond på dig för att du förstörde allting för
mig. Allt hvad jag beundrat och tänkt högt och
stort om, det bevisade du var bara mensklig
svaghet, ofta till och med svek och lögn. Om du icke
gifvit mig kärlek i stället, skulle jag aldrig förlåtit
dig.»
»Men min kärlek ensam förmår icke ersätta
dig förlusten af alla dina drömda gudar, om jag
icke också får gifva dig min fasta tro pä lifvet, just
sådant det är, utan dessa falska utsmyckningar,
som förr eller senare bortfalla och då gör dig
olycklig. Du måste lära dig att älska lifvet och
menniskorna sjelfva och icke dina egna förvrängda
föreställningar om dem. Förstår du mig?»
»Ja, jag förstår, men lifvet är så kallt och
ovänligt och menniskorna så dåliga, om det är
sant, som du säger... Men det är icke sant, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
