Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
77
Linda tänkte icke detta fullt tydligt, men hon
kände det aningsvis och bäfvade för framtiden.
Hur skulle hon, okunnig och svag som hon
var, kunna veta, hvad som var rätt, om det
fordrades mer af henne än att gifva och mottaga
kärlek? —
Hösten gick och vintern med snigelgång, fastän
hennes tid var ganska träget upptagen. Hon skulle
ju lära att förestå sitt hus, arbeta på sin utstyrsel,
förkofra sina kunskaper. Men hon log ett litet
vemodigt leende, då Ove klagade, att »dagarne
skenade åstad med iltågsfart».
Icke för henne.
Om hon kunnat skrifva till honom så som
hon brukat tala, så ur sitt hjerta, så öppet och
fritt 1 Men Oves bref lockade henne icke till det.
Hon kunde icke meddela honom sina tvifvel, sin
undran, allt det myckna, som hon icke förstod,
men som hon önskade, att han velat förklara för
henne; hon kom sig icke för med det, ty öfver
hans egna bref Ii vilade en nervöst jägtande hast,
som affärdade allt med samma stereotypa,
affärs-messiga korthet.
»Mera nästa gång», stod det vanligen också,
och egentligen var det de der små löftesrika orden
hennes längtande hjerta lefde på vecka från vecka.
Hon klagade ibland, men då var det blott en
hviskning, allt för svag att göra sig förstådd af
hans hjerta, som nere i hufvudstaden drogs åt så
många håll af alla de olikartade intressen, som
fängslade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
