Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
79
8.
Det var en vinterafton hon kände bittrare än
vanligt denna skilsmessa, som lika mycket var
själens som kroppens.
Hon satt i sin kammare med ett bref i sin
hand. Återigen en sviken förhoppning, åter ett
skal utan kärna. Hon såg sig hopplöst omkring
efter ett stöd för sin svigtande tro, medan tårarne
trängde sig fram.
Var det icke här i den lilla soffan med sitt
blårandiga öfverdrag och sina små virkade kuddar,
som de suttit tillsammans i ljufva timmar? Hon
mindes, huru hennes ögon tanklöst följt
tapetmönstrets linier fram och åter, upp och ned, medan
hennes förstånd stod stilla och hon endast visste,
att det var i hans famn hon hvilade, hans hjerta
hon hörde slå, hans arm hon kände, hans läppar
hon mötte... Och derborta vid den lilla sängen
med sitt hvita omhänge hade lian knäböjt en gång,
då hon häftigt insjuknat, och den starka gestalten
hade skakats af gråt vid föreställningen om, att
han kunde förlora henne, och hon hade somnat
med sin hand i hans och vaknat upp och mött
hans blick, och plågorna hade varit ljufva genom
denna blick; hon hade tänkt, att det skulle varit
skönt att få dö med den såsom sitt sista minne
från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
