Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BKOKIGT.
Allt detta mindes hon nu och kände sig åter
stark.
Midt på golfvet stod ännu skrifbordet så som
det hade stått, sedan han ibland brukade sitta inne
hos henne och arbeta. Linialen låg, som han hade
lagt den, papperslapparne, som han klottrat fulla
med siffror och namn, lågo gömda under
plump-papperet, blyertspennan hade hans hand formerat.
Hennes blick vandrade bort till bokhyllan.
Minnen, åter minnen af gemensamhet och förståelse
bakom hvarje bokrygg. Der hade han jublat öfver
hennes skarpa blick, hennes klara förstånd, der
hade hon i en handtryckning, en tårdränkt blick
läst hans varma medkänsla för den lidande
menskligheten, och de hade lofvat att stödja hvarandra
i arbetet för denna mensklighet.
Hur rik var hon icke, då hon egde honom!
Allt och alla kunde han ersätta henne, honom
kunde hon anförtro allt, med honom kunde hon
tala om allt, han förstod hennes känslor, han
anade hennes tankar — de tänkte ju alltid
detsamma. — Linda log genom tårarne.
»Ja förr... Nu tänkte de inga tankar
tillsammans ... han hade icke tid att tänka, det skref
han ju så ofta — jo, han tänkte på henne...
ibland ... mellan arbetet... men han arbetade
jemt och hade icke en minut tillöfvers ...»
Hur tänkte han då?
Hvad hon kände sig rysligt ensam och
öfvergifven. Lika rik som hon varit med honom, lika
fattig var hon utan honom; mörkare och ogenom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
