Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
81
trängligare än vinternatten syntes henne framtiden,
hemskare och dystrare än skogen med sitt kalla
hvita täcke, sitt mörka hvalf låg lifvet framför
henne, om hon aldrig mer skulle återfinna honom
sådan han varit.
Och var han icke densamme, så var det ju
icke han, då kände hon honom ju icke, han vore
då blott — en främmande man.
Hon kände en iskyla genomdarra sig, hon
hade skrämt upp sig sjelf med sin vilda inbillning.
Ty visst var det inbillning.
Han hade ju sagt henne senast i kväll såsom
svar på hennes klagan öfver hans nervösa hast,
»att han hade så mycket att göra... att han
visade sin kärlek bättre genom arbete än genom
gagnlösa drömmar... och hon var ju förståndig.»
»Förståndig,» hviskade den unga flickan, medan
ett litet bittert leende ett ögonblick krusade hennes
läppar och tårarne smögo sig fram igen och rullade
stora och klara utför kinderna ned på brefvet i
hennes knä.
»Nej, nej... hon var icke förståndig. Hon
behöfde både se och känna för att tro ... Om han
kunde tänka alla sina tankar, utan att dela dem
med henne, då var det icke kärlek, icke så som
han hade lärt lienne älska...»
Minuter gingo och allt djupare blefvo fårorna
i den ungdomliga pannan, allt dystrare blicken i
de själfulla ögonen, och kring munnen lade sig ett,
uttryck af kvalfull smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
