Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
83
Föräldrarne märkte ingen förändring i hennes
väsen. »Inbunden och drömmande», det hade alltid
varit deras dom om henne, och den fann sin
till-lämpning äfven nu.
Men hvilken skilnad på drömmar nu och förr!
— Detta okända, gåtfulla, kring hvilka de alla
kretsat — kärleken — som i hennes drömmar
kommit till henne på tusen olika vägar, det var
nu kommet och det var ingenting mer att dikta
om, sedan längtan liksom uttömt hennes krafter
och betagit henne lusten att dikta en fortsättning
på hennes korta sommarsaga.
Hon tänkte aldrig ut den tanken, att ban
skulle komma igen, att ban skulle föra henne till
ett hem, der de åter skulle vara lyckliga, hon kom
blott ihog, att hon varit oändligt lycklig en kort
liten tid, men att det nu var slut.
På gårdsplanen bakom huset kunde hon sitta
med sitt arbete de långa sommardagarne i en stilla,
nästan envis ihärdighet.
»Dig vet man åtminstone, hvar man skall
finna,» brukade fadern säga. »Jag önskar du kunde
byta natur med mamma, så fick du springa en
stund, medan hon hvilade sig.»
»Sitt nu stilla min kära gumma, så ska’ vi
hjelpa dig med dina krusbär,» sade han en dag,
då han kom med sin tidning och sin pipa och satte
sig i skuggan.
»Ja. de äro så dåliga, så det är knappast något
att ta’ reda på. Jag får ingenting i trädgården i
år, maskarna äta upp bärbuskar och kål och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
