Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
85
Häradshöfdingen plirade skälmskt till sin gumma,
och hon nickade leende till svar, men Linda märkte
ingenting, så upptagen var hon af de stormande
tankar, som vaknat till lif vid orden »Stockholm
— resa».
»Till Stockholm,-» sade hon halfhögt med ett
lika undrande tonfall, som hon skulle sagt »Rio
Janeiro», om fadern uppgifvit denna intressanta
stad som mål för sin resa.
Hon var nu åter blek, så blek att ögonen
syntes ligga i mörka hålor, blodet hade flytt lika
hastigt som det kommit, och då hon märkte att
händerna darrade, reste hon sig och gick,
mumlande något om, att hon bara skulle hemta en sjal,
»det började bli kyligt».
Men hon tänkte icke på att återvända. Hon
kände sig ha vaknat upp ur en lång, pinsam dröm.
1 ett. ögonblick hade hon glömt hela den tid af
tvifvel och oro, som låg emellan förra sommarens rena
lycka och denna sommars kvalmiga känslolöshet.
Mekaniskt tog hon vägen ned åt sjön, der
hennes lilla hvitmålade snipa låg vid båtbryggan
och ryckte i sin kedja. Den hade legat der
obrukad hela sommaren, det hade aldrig fallit henne
in att fara ensam ut — det skulle varit henne en
allt för liflig påminnelse om lyckliga stunder. —
Nu lösgjorde hon den brådskande, hoppade lätt
ned i den och rodde ut.
Hon rodde tills svetten perlade på hennes
panna. Det lättade att få liksom uttömma de
fysiska krafterna för att ge rum åt själens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
