Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
BKOKIGT.
råde något och frågade och pratade, medan de
gingo öfver en bred, solljus plan, der en pinglande
liten spårvagn pilade förbi dem, och så gingo de
uppför de breda hotelltrapporna förbi artigt
bugande portierer och kypare, tills de ändtligen
hamnade i ett stort, soligt rum.
Linda iakttog allt detta som i en dröm, och
ännu hade hon icke riktigt sett på sin följeslagare.
Ett par gånger hade hon skyggt försökt möta hans
blick, men han var sig så olik, icke alls densamme
som hennes gamle Ove, tyckte hon.
Och när han hade befriat henne från hatt och
kappa och drog henne ned bredvid sig på soffan
frågande:
»Nå Linda, är du icke glad att vara här?
Känner du inte riktigt igen mig? Tycker du inte
att din pojke är sig lik?» så skakade hon
allvarligt på hufvudet och mumlade:
»Nej, jag tycker inte alls du är lik dig.»
Nu såg hon på honom och måste skratta åt
hans förvånade uppsyn, och rädd att ha gjort
honom ledsen slog hon armarne om halsen på honom
och utbrast:
»Jo visst känner jag igen dig. Dn är dig så
lik så. Det är bara jag, som är yr i hufvudet af den
här dumma åkningen,» och hon ruskade på
hufvudet, som ville hon pröfva, om det, satt riktigt, fast.
»Det skall snart bli hjelpt. Bara du får hvila
dig en smula och så får en ordentlig frukost. D+;t
kan ni behöfva både du och farbror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
