Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
91
sedan hon nu under dessa korta dagar liksom fått
honom åter?
Ja, hvad det än var, så lade det en liten
mörk rynka mellan hennes ögonbryn och
för-dystrade den sommarglada nejden.
Ljusa villor, inklämda i skuggiga dalgångar
mellan nakna klippblock och fantastiska slottslika
byggnader med spiror och torn i miniatyr och
den mörka barrskogen som bakgrund uppe på
höjderna, dansade dem förbi.
Linda böjde sig öfver relingen och betraktade
tankfull böljornas fradgande skum vid båtens sidor.
»Linda!» sade Ove plötsligt och tog hennes
hand. »Du sade, då vi möttes för en vecka sedan,
att jag icke var mig lik, och du hade rätt; jag
kände det sjelf i den stunden. Jag kände, att jag
kommit långt bort ifrån dig, längre än som är
nyttigt för min moraliska menniska. — Derför vill
jag icke, att du far ifrån mig, åtminstone icke för
veckor och månader. —• Men det blir ett mycket
litet hem jag kan bereda åt dig — en liten vrå
deruppe i de södra bergen kanske. — Skall du
finna dig dermed?»
Linda blickade orörlig framför sig utan svar.
Han tog hennes tystnad för tvekan.
»Du skulle göra mig så lycklig», sade han
hviskande, helt nära hennes öra.
Hennes pupiller vidgades som om hon sett
syner i fjerran, kinderna blefvo ett ögonblick
mycket bleka, så lemnade blekheten rum för en
frisk rodnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
