Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROKIGT.
själ, intet kunde bättre ha lämpat sig att tygla
hans djerfva kraft, leda hans stolta drömmar in
i en ädel fåra och dela glädjen öfver hans segrar.
Men Linda hade tvekat ett ögonblick och skattat
åt sin egen skygga sjelfkänsla, och så hade han
sprängt ifrån henne, hennes kärleks lazzo skulle
aldrig mera fånga honom, och ett helt lifs tårar
skulle icke utplåna detta enda misstag.
Nu var han ohjelpligt gripen af
storhetsraseriet.. »Fram, fram» måste han, om öfver fallna
fiender eller fallna vänner var honom likgiltigt.
Makt måste ban ha, makt att herrska, om han
också först sjelf måste krypa för lågheten, som
han föraktade, eller gå på ackord med sina
principer.
Och hvarje ny framgång var blott en eggelse
till nya ansträngningar.
Sjelf gaf han i sin tanke de vackraste namn
åt, sin vilda jagt efter storhet, då han någon gång
reflekterade deröfver. »Jag är född att uträtta
något,» sade han med tillförsigt till sig sjelf, och
då lians varma och rättsinniga hjerta upprördes
vid en orättvisa, som ban måste begå för att
vinna sitt mål, försvarade ban sig med, att en
storslagen ande icke får stäckas för små
hänsyns skull.
Till de små hänsynen räknades väl också
hänsynen till hustrun. Linda blef för honom
småningom uteslutande hans hustru eller rättare
husfru — den tysta och stilla herrskarinna!! i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
