Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
101
hem, som hade att sörja för att icke
hvardagslifvets buller trängde fram till honom.
Men Linda var också mor.
Lilla Sylvas födelse i slutet af andra året
hade snarare mera skilt än innerligare förenat de
båda makarne. Den lillas skrik jagade alldeles
bort fadern, som icke hade råd att offra den
väl-behöfliga ro han kom för att finna i hemmet.
Ensam hade derför den unga modern
knäböjt vid den lillas vagga under långa, oroliga
nätter, ensam hade hon fröjdats öfver hennes
första steg, och ensam hade hon lärt henne jollra
»pappa, pappa».
Till en tid skingrade den lilla varelsen längtan
efter maken, men Ove hade orätt, då han — när
medvetandet tillhviskade honom, att han gjorde
orätt mot sin unga hustru — försvarade sin
likgiltighet med att hon älskade barnet, så att hon
icke hade rum för fler i sitt hjerta.
Jo, Linda trängtade efter sin makes ömhet
som en fånge efter sol och luft.
Att hafva honom bredvid sig utan att ega
honom — att möta hans ljumma brådskande kyss,
då bela hennes själ ville flyga honom till mötes
—- att se hans ögon stråla af intresse och veta,
att icke en enda tanke gälde henne! — Det var
nära att göra henne vansinnig ibland.
Hon gret sig till sömns hvarje kväll i
vanvettig längtan. Om hon blott haft honom så nära,
att hon kunnat smeka hans hand eller ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
