Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 113
Kanske var det i någon mån derför, som det
löfte han högtidligt, svor sig sjelf denna förfärliga
natt att aldrig mera smaka bränvin var utan
följder. Hittills hade hans böjelse varit den egentligen
enda driffjädern, dertill kom nu den lika kraftiga
i behofvet att döfva sitt samvete och söka undfly
bilden af hemmets elände — det sjuka barnet,
hustruns köld och alltid förebrående blick, för att
ej tala om den dagligen växande nöden och
fattigdomen.
Och så hade Karl Johan Blom sjunkit allt
djupare; med lusten att arbeta förlorade han
naturligtvis arbetet, och en vacker dag blef han
uppsagd af patronen och måste lemna den nätta bostad
af två rum och kök, som han haft i en af brukets
arbetarslugor.
Sedan dess hade de bott i denna lilla ruskiga
backstuga, som, belägen på en höjd, var utsatt
för alla vindar och tycktes stå blott af ovisshet
om, åt hvilket håll den borde falla.
Huru annorlunda kunde icke allt hafva varit
för dessa två, om icke bränvinets förbannelse hvilat
öfver dem!
De voro en gång unga, friska och lyckliga
menniskor äfven de och älskade hvarandra
uppriktigt och varmt, men bränvinets dämon hade
beröfvat dem allt, besudlat allt, deras ungdom,
helsa, lycka och inbördes kärlek; och icke nog
med dem sjelfva, äfven deras oskyldiga barn hade
den gripit, förbittrat deras barndom, förstört deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
