Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 . BROKIGT.
I år kom fader Hans senare än vanligt upp
till herrgården för att förfärdiga den sedvanliga
våruppsättningen af skodon. Med undantag af frun
och fröknarne, som fingo sina skor från staden,
skulle alla husets medlemmar allt från patronen
sjelf till stallpojken och valljäntan ha nya skor
och de gamla lagade. Det tog en god tid, och
hvarken gamle Hans eller hans unge gesäll tycktes
vantrifvas på herrgården — åtminstone fjäskade
de icke för att komma derifrån.
Då arbetet för dagen var slutadt, satt gamle
Hans vanligen med sin pipa och sin ölstånka och
pratade med drängarne på drängstugubron, men
Karl Johan trängde till rörelse och frisk luft, och
så dref han omkring i de ensliga gångarne i den
gamla parken, der träden nu började knoppas.
Och allt som vårkvällarne blefvo längre och
varmare, hände det allt. oftare, att han träffade på
»herrgårdsflickorna», antingen i bersån eller på
gräsmattan utanför köksdörren.
De sågo så glada och trefliga ut, der de sutto
med något arbete för händer, »uppsnyggade» efter
sina afslutade dagssysslor.
Men den nättaste af dem var onekligen Malin;
hennes enkla mörka klädning slöt sig så behagligt
efter hennes nätta figur, hon bar alltid ett hvitt
förkläde, kantadt med spetsar eller en broderad
remsa och kring halsen en likaledes spetskantad
liten hvit halsduk, fästad framtill med en brosch
eller helt kokett med en liten törnrosknopp eller
dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
