Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 119
Det är ingen konst att försaka krogen, när
man har ett sådant, hem och en sådan hustru!
Så kom lille Herman.
Nu blef det småkläder att tvätta i stället för
de hvita förklädena, hvilka försvunno tillika med
virkningen och broderiet. Det. var icke alltid så
nätt i de små rummen, Malins drägt bar spår
af små våta händer och en dreglig haka, platsen
midt emot Karl Johan var oftast tom, och Herman
öfverröstade både far och Pippi.
Karl Johan kände behof af at| hvila
örhinnorna, och så sökte han upp gamla vänner för
att prata bort en stund, och han fann dem ofla
hos Maja i Vretlanda.
Och det hände, att han kom sent hem och
fann Malins trofasta ögon röda.
»Hvad lipar du för? Jag är väl ingen
kjorlel-pojke heller.»
»Jag är ett fä,» tänkte han inom sig sjelf,
»men det skall bli sista gången.»
Men det blef icke sista gången — och då han
kom hem framåt morgonen, blixtrade Malins lugna
ögon i vrede.
»Hvad är du arg för, är jag icke min egen
herre och går hvart jag vill?»
»Men detta bär åt helvete, om jag icke hör
upp i tid,» var hans tysta reflexion, då ban
vaknade om morgonen och hade sofvit ruset af sig —
»men jag skall allt sluta.»
Men han slutade icke.––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
