Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 121
Nu hade han emellertid arbetat en hel vecka
ordentligt i prestgården, och i afton skulle han
få ut aflöningen för veckan.
Han hade lofvat Malin, att hon sjelf skulle få
taga ut penningarne, men då hon kom till
prestgården, hade han redan gått sin väg med dem —
och hon som hela veckan hade gått och tänkt
på, hvad hon nu skulle skalfa, som var
nödvändigast bland det myckna nödvändiga.
De saknade ju allt — mat och ved och kläder
på kroppen till vintern, som stod för dörren.
Hennes eget trägna arbete förslog med nöd
att dag efter dag utestänga hungern och kölden.
Trefnad, bekvämlighet, fint och nätt omkring sig
och vackra kläder, hvilket hon varit så svag för
och äfven före och under första tiden af sitt
äktenskap egt — det var nu ej mera att tänka på.
Huru ofta såg hon icke med vemod på sin
slitna grå klädning, som för hvarje dag hängde
allt sjaskigare kring hennes slanka figur — och
hon hade ingen utsigt att få den ersatt med en
annan.
Och barnen sedan.
Herman, som gick i skolan på bruket, var
den uslast klädda af alla barnen der — en jacka,
genom hvilken blåsten trängde ut och in, och skor,
genom hvilka tårna tittade fram. Och detta var
den prydliga Malins på herrgården barn — hennes
första, hennes älsklingsbarn, som blifvit henne
gifvet, medan lifvet ännu egde litet solljus kvar
för henne.
Brokigt. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
