Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 125
legat der — och så hälde hon mjölk i en panna
och hälften vatten — det var ju nysilad mjölk
och blef nog så godt ändå. Och medan hon
väntade på, att det. skulle koka upp, satte hon sig
vid elden för att sätta ytterligare några lappar på
Hermans läppiga jacka. Det tycktes henne vara
ett hopplöst arbete, ty rundt omkring de lappar
hon nyligen ditsatt voro nya hål — men nu kunde
det icke hjelpas.
Handelsmannen i bruksboden hade lofvat att
gömma en billig stufbit af ett stycke tjockt och
starkt krafttyg åt henne till lördag kväll — »längre
kunde han icke» — han var om sig och en
förståndig karl, den Nils Bengtson; derför hade han
nu också något — både stuga och trädgård och
en jordlapp, så att han kunde föda ko och svin.
Allt det der kunde nu ha varit hennes, om
hon förstått sitt eget bästa — men man vet ju
ingenting för sig, och den reslige, bredaxlade Karl
Johan anstod henne den tiden bättre än den lille
tjocke, jovialiske handelsmannen med sin fräkniga
näsa, sin bläcka lugg och pliriga, små ljusblå ögon.
Karl Johans manlighet behagade henne, på
samma gång den ingaf henne ett slags respekt —
deremot retades hon med Bengtson och
behandlade honom med samma koketta sjelfsvåld, som
de unga fröknarne på herrgården använde gent
emot herrar bergselever, som tid efter annan
vistades i familjen för att praktiskt lära sig
bergshandteringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
