Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
BKOKIGT.
Nu tyckte äfven gossarne, att det blef för
enformigt — de hade väntat, svordomar och väsen
och derför krupit ned för att gömma sig så godt.
de kunde. Kanske var intet dylikt att frukta i
afton — hvad kom det då åt far?
Ville måste nödvändigt titta fram en smula
för att se sig för. Försigtigt drog han själen från
ansigtet och lyfte upp hufvudet.
Det behöfdes icke mera.
Fadern, hvars spejande ögon irrat fram och
åter i stugan, såsom sökte han något att brusa
ut öfver, hade genast märkt denna manöver. Han
reste sig upp och skrek:
»Hvad glor du för, din djeflaunge? Har du
inte sett far din förr, så ska du min själ få se’n.»
Och nu raglade han bort emot sängen. Men då
han skulle förbi spiseln, tog Malin fast i hans
rockskört och sade:
»Hvart skall du gå, Karl Johan? Se, der är
din säng, gå och lägg dig.» Hon pekade på en
halmbädd mellan spiseln och väggen, öfverbredd
med en skinnfäll. Der hade förr stått en träsäng,
men den liksom de flesta af de en gång snygga
möblerna i detta hem hade tid efter annan måst
vandra bort för gälden.
Karl Johan begagnade sig med tillfredsställelse
af tillfället att. få vända sin ilska mot hustrun.
»Min säng, sa’ du — jag skall snart visa dig,
hvar din säng är, du,» — han grinade, så att
hans ursprungligen friska tänder lyste i eldskenet,
och gaf till ett skratt, som kom henne att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
