Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
BKOKIGT.
De båda männen gingo tysta vidare genom
de af regnet uppblötta fabriksgatorna. De små
stugorna lågo i långa snörräta rader på ömse sidor
om gatan, till det yttre propra och snygga, men
armodet och försakelsen tittade dock fram bakom
den hvitmenade ytan. Stora sprickor i de
kalk-slagna väggarne, fläckar af fukt här och der tydde
på vårdslöshet vid uppförandet, och att den vackra
ytan varit hufvudsak, invånarnes skydd mot vinter
och storm deremot bisak.
Nu voro de vid Henriksons stuga. Genom
den fördragna gardinen kunde man urskilja
skuggorna af flere manliga gestalter.
»Går du icke med in?» sade Henrikson.
»Jo, jag kommer strax efter, jag skall bara
gå öfver med mjölken till mor.»
Henrikson öppnade dörren och steg in.
»God afton, godt folk!» helsade han.
»God afton!» svarade röster i olika tonarter.
Ett tjugotal män voro samlade derinne, de voro
alla öfver medelåldern med sotade, allvarliga och
delvis fårade ansigten med undantag af en enda,
Lindkvists son Bengt, en ung man på några och
tjugu år med öppna, käcka drag och kloka, vänliga
ögon. Han var förlofvad med Henriksons äldsta
dotter, Anna, en täck adertonårig flicka, som just
gick och sysslade med kvällsvarden. Och det var
i egenskap af husets blifvande son han fått
tillträde till denna de äldres sammankomst.
Flere af männen hade rest sig upp, då
Henrikson inträdde. Alla betraktade honom forskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
