Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
BKOKIGT.
»Wiwägg har rätt,» sade Nilson, en ovanligt
blek man med insjunket bröst och besvärlig
torrhosta. »Vi få väl göra som Henrikson säger, ta
skeden i vackra hand och hjelpa oss bäst vi kunna.
Men det blir som att sätta nva klutar på gammalt
kläde, det går strax sönder.»
»Åh! har ingen fara för den skull, farbror,»
sade Bengt, »jag tycker tvärtom, det. riktigt är
gammalt vin på gamla flaskor, så nog passar det.»
»Ja, en kan väl begripa, att det inte går an
att ha hus och ingenting göra för att hålla dem
vid stånd,» sade Wiwägg. »Här har icke blifvit
slaget spik i vägg på fyra år, allt sedan kungen
var här.»
»Och fan ta mej, kunde vi inte ha varit
förutan det stass och måleri, som var här den gången,»
sade basrösten.
»Litet murbruk i sprickorna och fyllnad på
taken hade allt varit till mera nytta,» sade en.
»Men det hade icke stuckit kungen i ögona,
som de blå och gula flaggorna vi ha målade öfver
förstugutrappen nu gjorde,» sade en annan.
»Tänk, disponenten fick en silfverbägare med
lock på af kungen till minne af hans besök här,»
inföll Anna. »Den är något till vacker skall I tro.
Jag har sett den oppe i köket.
»Den fick han väl för flaggorna han lät måla,
hä, hä,» skrattade basrösten.
Det. hördes steg i förstugan.
»Nu kommer visst far.»
Lindkvist steg in. »Guds fred härinne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
