Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
179
»För en del — ja, du tror naturligtvis ännu
på undantag, det gör alltid kärleken. Men om
också din Hngo vore ett undantag, och om han
också för din skull aldrig så gerna vill, tror du,
att han kan bryta häfdvunnen sed, som anvisat
kvinnan en verkningskrets och mannen en, och
för dig öppna alla dörrar, som stå öppna för
honom?»
»Jag tror, att dit jag ej kan följa honom, dit
går ban ej.»
»Nåja, ske dig som du tror. Akta dig blott
för att fordra för mycket; de som hyst vida
anspråkslösare förhoppningar ha blifvit besvikna.»
Berta stampade otåligt med foten och mumlade:
»Det är det, vi skola se.»–
Trots sina reformsträfvande idéer var Berta
ingalunda en hvad man vanligen kallar
eman-eiperad kvinna, som med högburet hufvud och
sjelfsvåldig^ låter visar hela verlden, att hon
skakat af sig alla kvinlighetens »tryckande» band;
tvärtom var hon af en tillbakadragen och douce natur,
och man fick lätt den föreställningen om herme,
att hon till och med mera än de flesta vore
lämpad för en liten »förljufverskas» sjelfförnekande lott.
I hemmet rörde hon sig nred trygg säkerhet
och fullgjorde sina åligganden punktligt och
omsorgsfullt, ehuru ogerna något derutöfver; i
sällskapslifvet föreföll hon deremot litet blyg och
bortkommen, och en främling skulle svårligen kunnat
gissa, att inom detta vanligen litet böjda hufvud
ined den oroligt forskande blicken och de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
