- Project Runeberg -  Brokigt /
180

(1887) [MARC] [MARC] Author: Elna Tenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

BKOKIGT.

sigtigt slutna läpparne bodde en sådan
frihetsvur-mande och likställighetsifrande själ. Men kom
blott något med den moderna kvinnofrågan
sammanhängande på tal, då höjdes hufvudet, blicken
fick stadga och lif, läpparne öppnades och en
varm färg förlänade en friskare fyllighet åt hennes
ansigte. Då var hon alltid slagfärdig och
försvarade sina frihetsidéer med en värme och en ifver,
som tvang hennes motståndare att behandla saken
lika allvarligt som hon — eller också förstummas.

Det var svårt att. säga hvarifrån Berta fått
denna frihetstörst. Modern, hvars blida
kvinlig-het hon ärft i sitt. yttre, kände den alls icke; för
henne hade det alltid fallit sig så naturligt att
underordna sig en starkares vilja, att alldeles
försaka och glömma sig sjelf. Och hennes far,
kyrkoherden, var också en lugn och saktmodig fridens
man, som icke kunde förstå, »hvar flickan fått
sina griller ifrån. Men det är väl det myckna
moderna skrifveriet, som sätter myror i hufvudet
på ungdomen, fast jag icke förstår, huru just vår
tös blifvit så bortkollrad».

Men ibland kunde han öfverraska sig med, att.
med ett uppmuntrande småleende nicka bort till
sin dotter såsom till en gammal bekant från sin
ungdom, och han påminde sig en tid, då verlden
äfven synts honom trång och osund, då han
liksom haft svårt att andas och talat stora och
djerfva ord om »mera frihet» och »mera ljus».
Då suckade han lätt, klappade sin gumma på
axeln och sade tröstande: »var lugn du mor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tebrokigt/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free