Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
189
Han strök handen smekande öfver hennes
kind. Ja, verkligen, hon grät ju nu igen. En
sådan barnslighet — det kunde han icke bli klok
på, hon som eljes var så förståndig.
»Jag går ju bara upp i Frihetsklubben ett par
timmar. Tullfrågan står på dagordningen, och jag
har lofvat att yttra mig. Det gäller...»
»Det. gör just detsamma, hvart du går och
hvad det gäller,» afbröt hon honom kort. »Jag
har lika liten glädje af det alltsammans,» tillade
hon, torkade sina ögon och reste sig.
Hugo hejdade henne.
»Men Berta då, nu är du orättvis. Huru
många hustrur få icke underkasta sig, att deras
män gå på klubben för att spela och dricka? Jag
kommer alltid hem lika nykter, som jag går —»
»Ja, är det icke skada, att du icke är alldeles
lik alla andra?» svarade Berta hånfullt med ett
nervöst skratt.
Hon tände ett ljus och gick ut.
Hugo blef stående, betänksamt tuggande sina
mustascher. Hans Berta — kall, hånfull, bitter!
— Det gick öfver hans förstånd.
Han gick efter henne ut. Hon hade tändt
ljusen på hans toilettbord, satt knappar i hans
manschetter och stod och borstade hans hatt.
»Berta,» sade Hugo sakta och lade sin arin
öfver hennes axel, »vill du, att jag skall stanna
hemma? Säg! Vill du, så gör jag del.»
Han lutade sig fram för att se hennes ansigte,
men Berta böjde blott hufvudet djupare öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
