Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET.
191
Hugo hade ingen ro den aftonen. Hans hustrus
tårade ansigte förföljde honom oupphörligt, men
det. dröjde länge, innan han fick ordet, ty
diskussionen var ovanligt liflig, och klockan slog just
tolf, då han satte nyckeln i porten.
Han gick sakta genom våningen. Allt var
så tyst och stilla; mot vanligheten var lampan
släckt i sängkammaren. Han tände ett ljus och
började tyst kläda af sig. Berta sof. Hvad det
var dödt och ödsligt! Sedan de blefvo gifta, hade
han ännu ingen natt somnat utan hennes varma
godnattkyss. — Om ban skulle väcka henne? Nej,
han kunde icke komma sig för? Men om hon
vaknade ändå?... Han slängde vårdslöst sin sko
utefter golfvet, men ljudet förtogs af den mjuka
mattan. Han drog nattduksbordet närmare sängen
— men utan resultat. Han slog i ett glas vatten
med onödigt buller, och satte glaset hårdt mot
brickan. — Men Berta sof. Så tände han ännu
ett ljus och lade sig att läsa aftontidningen. —
ögonen gledo utför spalt efter spalt, men det var
honom likgiltigt hvad de innehöllo, och han
afbröt sig oupphörligt för att titta efter, om ej Berta
skulle röra sig. Besynnerligt! — hon brukade
alltid vakna, bara han såg på henne, och slå upp
sina stora ögon och le emot honom. Kände hon icke,
att han ville hon skulle vakna? Hon förekom ju
ofta hans önskningar som om hon anade dem. —
Hugo lade bort tidningen med en suck. Var han
icke en barnslig narr, som kände sig olycklig, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
