Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
BKOKIGT.
det han måste somna en afton utan sin hustrus
kyss? Han släckte ljuset för att sofva, men vände
sig ännu flere gånger oroligt fram och åter. —
Så smög han försigtigt sin arm kring Berta. —
Sakta — liksom halft i sömnen — tog hon hans
hand mellan båda sina. Så var allt tyst. —
De närmaste dagarne visste icke Hugo
riktigt, huru han skulle behandla saken, men Berta
visade honom vägen genom att bete sig, som om
ingenting hade händt. De läste och arbetade som
vanligt och skämtade och pratade om allt möjligt,
men öfver allt. hvad Berla gjorde var det något
dämpadt och tillbakahållet, som påminde Hugo,
att det likväl fans något, som de icke "talade om,
något som de båda undveko att beröra.
Och han kände sig generad hvarje gång lian
måste säga, att han skulle ut på aftonen och hade
många gånger lust att springa sin väg utan att
säga henne till. Men Berta tycktes ingenting
märka, och i hennes ansigte visade sig icke en
min af missnöje. Stilla och omtänksamt gick hon
och ordnade, hvad han kunde behöfva och
besvarade lugnt och varmt hans afskedskyss.
Men ändå var det mycket han saknade.
Förr brukade hon slå armarne så innerligt
kring hans hals, sätta hufvudet på sned med sitt
kelnaste uttryck och bedja så honligt:
»Kofn snart igen, hör du det, du käre, du
vet, att Berta väntar på dig.» Och så kysste hon
honom upprepade gånger, innan hon sköt honom
ut genom dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
