Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
BKOKIGT.
tapetdörren, som ljudlöst oeli mjukt vände sig på
sina gångjern, men hon ville och kunde icke nu
tänka derpå. Hennes hjerta skälfde. Ilon ihågkom
blott, att hon nu trots allt stod här — ensam och
olycklig; och sedan hon omsorgsfullt stängt dörren,
borrade hon ned sitt hufvud i innersta hörnet af
soffans mjuka kuddar.–
Hon visste icke, huru länge hon legat så,
hejdlöst öfverlemnande sig åt den vildaste smärta,
hvars både orsak och ändamål hon längesedan
glömt.
Hon satte sig upp, torkade bort tårarne och
sökte på allvar klargöra för sig, hvarför hon satt.
här, förtviflad och förgråten. Hon var olycklig,
djupt olycklig, det visste hon. — Men hvarför?
Ännu en gång genomgick hon i tankarne allt
hvad hon hade hoppats, önskat, och drömt att
hon skulle få i sitt äktenskap, genom honom:
frihet, likställighet, kunskaper, inflytande — och som
hon icke hade fått... Och allt. hvad hon icke
ville bli: en tjenarinna, en rodocka, ett. bihang —
det, var hon nu — »liksom alla de andra», suckade
hon öfvergifvet och började snyfta på nytt..
Hon tänkte detsamma om och om igen, tills
tankarne rörde sig i ett virrvarr i hennes hufvud.
Småningom saktade de sin fart, slappades af och
gledo bort, icke längre förda af hennes vilja. Så
fångades de af månstrålarne, som trängt in genom
det nu af höstens stormar glesnade löfverket på
den gamla linden på gårdsplanen och nu dansade
så klara och friska på mattans mönster och upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
