Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
BKOKIGT.
skuggor, som rörde sig fram och tillbaka i rummen,
och då vinden var tyst ett ögonblick, tyckte jag
mig höra ljud af sång och musik. — O gud, hvad
jag var olycklig — och hvad jag var ond! — Få
dig, som icke kom och hemtade mig — fast jag
visste ju, att du icke kunde — på mig sjelf, som
låtit dig fara ifrån mig på förmiddagen — och på
stormen och på gud — ja, på allting. Jag satte
mig ned vid min gamla vän furan och blandade
min harmfylda klagan med vindens tjut. Men det
hjelpte naturligtvis icke. — Då gick jag upp pä
mitt rum och grät mig till sömns — — —»
»Stackars min egen flicka!»
»Åh nej, inte ’stackars’. Jag var bara dum,
som jag alltid har varit. Nå ja, morgonen derpå
kom du, och det första du sade var — ’Hvarför
kom du icke i går’?’ — gråten stod mig åter i
halsen, då jag svarade — ’Kom? Hur skulle jag
kunna komma, då det stormade så? — och för
resten skulle ju du komina och hemta mig’. —
’Åh’, svarade du, ’det insåg du väl, att jag inte
kunde i ett sådant väder; men du kunde ju ha
gått omvägen — öfver bron’. — Hur kan du tro!
— den förskräckliga vägen!’ — Jag vill tro, att
jag såg något förvånad ut, då du sade det.»
»Ja, riktigt förnärmad,» bekräftade Hugo.
»Lika godt! men du lät dig icke bekomma. —
’Ja, än sedan’, sade du, ’då du icke hade annat val
än att icke komina alls eller att komma den vägen,
så anser jag valet lätt. Vägen är lång och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
