Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A x ei. ocn
Axel till Anna»
Hvad liimlen är klar, hvad luften är frisk?
Jag behöfde andas; min sällliet tryckte mig.
Jag gick ut, dansade nästan staden igenom,
sjöng högt, fick alla menniskor att gapa på
mig, och hade lust att omfamna alla
menniskor. I mitt bröst är en sällliet, som kunde
lyckliggöra en half verld. Anna, hvad jag
äIskar dig!
Anna till Axel.
Äfven jag är outsägligt lycklig. Männerne
älska väl häftigare, men om bättre, om mera
troget. ; , . Axel, — det fa vi kanske ännu
se på oss. Äfven jag känner mig bättre och
ädlare. Jag vill blifva god, mild, sann, med
ett ord, en verkligt älskvärd qvinna, för att
göra Axel lycklig. Derpå tänker jag nu ehvad
jag går, står, sitter, syr, spelar, sjunger eller
läser, hvilket gör, att intet blir rätt och i
rättan tid gjordt. „Hvad kommer åt dig,
flicka ?“ frågade nyss min Faster; „jag tror du
har feber, dina ögon lysa så . . . känner du
något ondt i hufvudet?“ ,,Jag känner snarare
något omkring hjertatsvarade jag. Genast
måste jag ta in en god portion Prinsens och
Hoflmans droppar. Du skrattar? Jag med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
