Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Axei, och
Axel till Anna.
Mitt bjerta klappar visst både fortare och
hårdare, än någon klockas pendel, men jag
önskade, om ock det skulle kännas aldrig så
plågsamt, att det skulle slå hårdt, som en
kopparslagares hammare, för att kunna väcka och
muntra opp min förträffliga Farbror, som,
enkom mig till pina och plåga, sofver middag i
ett. Intet är så odrägligt, som att vänta, att
lefva i ovisshet — att bereda sig. Jag har
hostat, sjungit, larmat utaniör hans dörr, ...
fåfängt, hvar gång jag lyssnar, får jag den
forträten att höra honom snarka. Vore ej
nyckeln ur dörren, kunde man komma in, och
lätt hitta på något medel att ramla ikull Öfver
soffan, eller något annat artigt manér för att
väcka den sofvande. Men nu är det för
rasande. Jag har lust att tända på mina
gardiner, för att få eldtrumman förbi hans fönster.
Anna till Axel.
Var ej tokig, Axel, begå inga dårskaper.
Min Tante sofver ännu eller låtsar sofva, ty
hvar gång jag gått fram och tittat på henne,
har jag sett klart öppnade ögon hastigt fara
ihop och slutas till. Säkert har hon märkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
