Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Axel och
Axel till Anna.
Du är ganska lugn! . . . ganska försigtig
. . . ganska tålig . . . ganska nöjd. Jag
förstår dig. Anna, Aima!
Anna till Axel.
Hvad Bkall jag säga för att lugna dig —
för att ställa dig tillfreds. Jag äIskar dig
obeskrifligt, Axel, — men äfven derföre vill jag
förblifva dig värdig. Erhöll väl någonsin ännu
6in älskares aktning den qvinna, som blxndt
gifvit vika for hans passion?
Föreställ dig; Axel, att du blifvit några år
äldre, att du är gammal, (det faller sig
naturligt nog, då man är olycklig och lider,
minuter äro långa och hemta erfarenhet såsom år);
föreställ dig, att jag vore din dotter; hvad
skulle du då säga mig? Skulle da ej så varna:
spill ej för ögonblickets ringa sällhet, ditt och
din väns hela lifs lycka. Var stilla, afbida
tiden, det är oftast det enda och klokaste vi
kunna göra. Han, som du så högt, så
innerligt älskar, skall engång göra rättvisa åt den,
som ville lida för honom, genom honom,
hel-drc än att med en tanke mindre ren, med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
