Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Axe£ ocii
<3er ar afgrunden ; I . fätta ej min hand, “ ; 3
den är blodig ; . • Farväl. Dö, arma flicka,
om, du k$n. Jag . ; . kan ej dö!
Axel till Anna’
Jag hade förhärdat mig mot all din ömhet;
: . lemnat ouppbrutna dina bref. Nu har
jag öppnat dem . . . för att låta ännu några
droppar eld rinna på min förtviflans
brännande glöd T . . for att bli tokig om möjligt. ’. . .
Det blef annorlunda, : . . rm tränga de ljufva
orden välgörande in i min själ, som en
aftondagg genom hårdt tilltorkad jord.
Anna, du skall ej förtvifla om mig, —jag
skall ej förtvifla om mig sjelf. Jag har varit
ganska brottslig . . . jag skall lida och försona.
. . . Hvad som vållade mitt fall? Jag vet icke
. . . förtviflan . . . svartsjuka . . . helvete i
k Axel till A n n a.
Du låter ej säga mig ett ord! Men är jag
väl värdig det? Kunna väl himlens rena
eng-lar tala till brottets söner?
I morgon natt skall jag resa. Ett bref skall
underrätta min Farbror om allt, Han skall ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
