Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suckar), och jag måste dö! Lemna dig, Ellna,
... skiljas från dig, från vår mor! Och detta
sköna lif, denna vackra jord, dessa goda
menniskor, allt, allt — skall jag lemna — och
dö! O! denna mörka graf, der jag ensam
skall ligga — huru ryslig!“
Hvad Ellna sade, hvad hon gjorde, var
nu allenast till tröst och lindring för hennes
bror. Och likväl var hon så djupt olycklig,
men hon tänkte aldrig på sig sjelf.
Hon sade till Edward: „Solen, min bror,
har en undergörande kraft, kom till fönstret,
och lät den lysa öfver dig; se här en mjuk
stol, se här syrener som jag skaffat mig för
dig, känn deras sköna ångor, om vintern
isynnerhet gifva de likasom våraningar åt alla
våra känslor.“ — Eller: „hvila dig mot mig, min
bror, du skall då sitta rätt beqvämt, och jag
så stilla!“ och med broderns hufvud lutadt
mot sitt bröst, satt hon orörlig hela timmar,
bemödade sig att andas i samma takt med
honom, och återhöll hjertats oroliga slag.
Eller ock: “Ser du hur skyarne dela sig, hur
himlen klarnar? den liksom öppnar sig och
strålar så mild och blå öfver oss. Det är den
Allgodes svar på min bön, som nyss så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
