Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TvILlIN G ARNE.
brännande panna. Då under sömnlösa nätter
hon vakade vid hans säng, läste hon ömsom
och berättade för lionom livad hon visste
skulle mest behaga honom, efter hans
sinnesstämning, hvilken hos Edward, som hos alla
lung-sigtiga, var olika och vexlande. Och i dessa
dystra stunder, då Edward fasade, för att dö
så ung, — och att bli1 allena, — ty han
kunde ej föreställa sig, att i sjelfva grafven ej
sakna sj^stern, — då löfvade Elina att följa
honom. “Huru skulle jag kunna annat,
(tilläde hon), jag känner ju mitt lif blott i ditt?“
Ja, hon kunde trösta; — och hvilken
qvinna, sann qvinna kan det ej. Qvinna sjelf,
borde jag kanske vara mer blygsam, —
förlåt, — men om jag vill tro det, om jag
säger det, är det derföre alt jag älskar, — och
att misströstande , att för varelser mig så kära
kunna af vän da ödets slag, har jag satt hoppet af
mitt hela lif på alt mildra dem. Ja jag tror,
att blott för våra blickar utvecklar si<* smärtor-
D
a]as gåta i sina minsta delar, och att blott oss är
gifvet, i känslans och godhetens inspiration, ana
det dolda som plågar, det osynliga som tär.
Jag hoppas ocli tror, (må man ej neka mig
det,) att då vid tidens början, det ondas
genius i skapelsens blomstergård utsådde giftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
