Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVILLINGARNE.
129
ofta till jorden suckande: „denna verld är ej
godmen liöjde dem snart strålande till
himlen, gladt kännande: “Det gifves en bättre!“
Allt mera ljusnade natten, som en stund
omgifvit dem, och härlig var den väg, som
| öppnade sig för dem, i glansen af ett
öfverjor-diskt ljus. Ditåt rigtades deras blickar,
dität alla deras förhoppningar, all deras längtan.
Evighetens aningar genombäfvade dem, och
blickande på- hvarandra med saliga leenden,
hviskade de: “vi äro odödliga !“
Efter deras första nattvardsgång, blef allt
frid i deras hjertan, och glansen af deras
u-gon var nu blott ett svagt återsken af deras
inres klarhet.
Ett bekymmer, blott ett enda återstod dem
ännu, och delta yttrade de ofta sagta under
ljufva tårar, då de vid solens uppgång
knäböj-ande lillbå !o ljusets eviga källa. „0 vår Gud,
(sade de) , när engång din kärleks kraft skall
så kringstråla och genomtränga oss, som nu
denna härliga bild deraf, —- huru — o huru
skola vi kunna tacka dig?“
Så förflöt sommaren, under det Englarne,
glade och mulergifne, dag för dag, blomma
efter blomma, nedlade lifvets krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
