Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver Stockholms soupeer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Bref öfver
han sätter sig dock till instrumentet. Han
rodnar, han bleknar, han darrar, men han slår
duktigt an på den tåliga claviaturen, och
stämmer •■upp en sång.........Nå Gudskelof att det
blef slut, och att det ej gick mera bredvid.
En verklig talang låter derefter höra sig,
anspråkslöst men lugnt, i känsla af sin kraft.
Det är sånger utur Frithiof som tona. Musik ,
poesi äro sköna. Sångarns röst är säker och
behaglig, faslän värme och folkmängd i det
lilla rummet förtaga dess klang. Sista
accor-det slutar att ljuda, döende dallrar sångens
sista ton, — hvarför denna tystnad i sällskapet,,
denna orörlighet —- är det förtjusning •—
hänryckning, betagenhet? Återhållna gäspningar och
sömniga ögon svara. Sångarn h(tjr sjungit för
Väggarne. Soupé-sirocco har förlamat alla
känslor.
Allt dunklare bi’inna ljusen, allt starkare
blir hettan, allt tyngre blir luften. Man
kän-uer sig sjunka i dvala, men håller sig pigg för
skams skuld, och talar om moder, middagar,
riksdagsmän m. m. m. m., man pressar sig,
man skarfvar, man ljuger, förtalar, nödtvungefc
och i ångsten att icke säga något, -— och
ön-skar man vofe derifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
