Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver Stockholms soupeer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
StoCKHOX,-M3 SoUrÉER. 177
„Varen JfS, men varén glada! Tanden
ljusen i-edra rum, men förr ändå vettets och
det-fina skämtets i edra hufvuden! Låten
glädjens lätta eldar lysa för livarannan.” Ån en
gäng varen muntra, varen goda, — om j
kun-nen, varen qvicka! Dansen, sj)elén, sjungen,
men i allt delta roen er! Läten intet ’börjas
trögt, intet slutas tungt! Fläten med lätta
händer oskyldiga nöjens krans — och till denna
räcke hvar och en anspråkslöst, siu lilla
blomma fram.”
wConversationens nöje vare er dyrbart.
Lånen eld vid hvarandras ideer, kasten till
hvarandra skämtets gnislor som lysa, ’men
bränna ej. Låten tanke svara pä tanke, känsla på
känsla, leende på leende, likt melodiska echon
eller snarare som dessa milda och granna
toner, den minsta kallande knäpp framlockar
nr den slämda liarpant“
„Den väl undfägnade anden bör ej heller
glömma djuret, själen ej kroppen. Gifven
den någon förfriskning, men äfven det lätt och
i förbigående, likasom ett nöje. Sälter man
sig till bords med allvarsam viglig mine, knif,
gaCel oeh scrvielte, för att äta — så är det
elt göromål. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
