Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Hvart skall den arma föras, måste hon bort,
måste hon bort till ett fremmande hem? Måste hon
bort från det gyllne hemmet, från fader och moder?“
„0 min fader, hvi sålde du henne, din hvita
ren? Hon hade velat arbeta för dig om dagen, om
natten. Hon skulle ju dock varit värd, hvad hen-
nes lif kostade dig“.
„Farväl min fader, som varit mig huld; farväl
min moder, sörj dock ej öfver droppen ur ditt hjerta!
Farväl broder, ack, hvi skyddade du ej den värn-
lösa? Farväl syster, ack, du arma vexer ock till
qvinna!“
„Så fostrades jag i hemmet, som om jag varit
en son, och jag var ju dock blott en arm flicka.
Nu måste jag bort, att bli tjenarinna åt en mani
Farväl du ljufva hem“.
Åter bugade sig Aikvn djupt för den vinde Sa-
mojeden, så att pannan vidrörde golfvet.
„Du, min herre, som råder öfver Aikyn, krossa
dock icke den arma, som din makt vore. Förakta
icke din tjenarinna. Låt henne i ditt anlete se en
mild herres. Var ej sträng mot Aikyn, tala ej till
henne som snöstormen talar till drifvan. Så vis är
ingen, att hon ej felar; men Aikyn vill göra det
bästa hon förstår. Vredgas icke, då hon felar“.
Dagar gingo. Främlingen följde med till Mir-
gåns by och dröjde qvar bland de många tälten.
Han lärde sig Samojedens språk, och han hörde,
huru mannen talade till Aikyn som snöstormen till
drifvan. Han såg huru hon arbetade mera än trälin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
