Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Följer du mig den första timman, visar du
mig vägen?“
„Rädes icke den unga späda rankan från de
blomstrande trädgårdarna att ensam sväfva i öknen?
„Moder, Salik är sjuk! skyndom att jag må
hinna till middagen uträtta mitt värf“.
Följande dagens morgon var inne, och i glädje
helsade Alhejdi solen, ty Salik kände ingen smärta
mer, och hans sår var nära heladt.
„0 Alhejdi, min själ bäfvar vid tanken på, att
du vågat dig ensam i öknen. Du som är mig mera
än lifvet, du hade kunnat råka ut för vilddjur“.
Månader voro förflutna, då trädde en dag Ab-
bas in till Salik, rustad såsom till en längre fard.
„Nå Abbas“, sade Salik vänligt, „hvart ämar
du dig utan att jag hört deraf, du, min trogne föl-
jeslagare, som ännu aldrig lemnat mig“.
„Jag går till Ispahan“.
„Du går i lejonets kula; blodet af Schachens
män, som föllo i öknen, har knappt upphört att röka“.
„Lejonet skulle väl föga väntat till dess vi
sjelfva infinna oss i hans kula, om icke hans kriga-
res anförare berättat, det du ju vet, att de nedgjort
oss alla, sedan vi förut hade dödat flickan, stridens
orsak. Han älskade sitt hufvud, derföre flydde han
ock for oss. Men om också ej så blifvit sagdt, icke
var Salik Sardar Khan alltid så rädd att trotsa le-
jonet, om ock i hans kula“.
„Nå hvad ernar du i Ispahan?“
„Handla“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
