Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fremlingen gick. Vid stranden låg en kanot,
han satte sig deri och fattade årarna, han skulle blott
ro öfver till vikens andra sida. Lugn och stilla låg
viken, men utanför svallade högt bränningen mot
korallrefvet. Den livite mannen var icke van vid
kanotens årar, han var icke van vid hafvets brän-
ning; åren halkade ur hans hand, den fördes hastigt
bort i bränningens svall, han kunde ej mer styra
sin båt och häftigt brusade bränningen. Båten ka-
stades omkring och mot vågornas våld kämpade
den hvite ; men fastlandets barn kan ej simma, han
sjunker.
Bitter är hafvets sälta. Wainahée de milda
sjöarnas mö har icke badat i det salta vattnet, som
skys af öarnas tärnor; men hon kan simma, hon ka-
star sig i hafvet, hon strider med oceanen, den svaga
kämpar med den mäktige och snart ligger den hvite
på den hvita korallsanden vid Wainahées fotter.
„Fremling från fjerran, hvarföre skulle du lemna
ditt land, för att dö i Tongatabus våg?“
„Fremling från fjerran land, egde du på hem-
landets kust ingen, som älskade dig? egde du icke
en moder, egde du icke en maka?“
„Hvite fremling från fjerran, flickan från Ocea-
nens ö gråter ensam din död, hon, som ville rädda
dig ur hafvets våg, men ej kunde det, förrän din
ande flytt“.
„Fremling från fjerran, en fremmande flicka grå-
ter ensam vid din graf“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
