Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men åter slötos den sårades ögon af matthet,
och åter gick den unga makan och satte sig vid
hans sida. Hon vakade öfver hans slummer, hon ja-
gade från honom hvarje fluga och fläktade svalka
öfver hans brännande kind, men när han åter upp-
slog ögat, var redan Wainahée som en fläkt för-
svunnen.
Dock än en gång slår höfdingen hastigt upp sin
blick; han varsnar Wainahée, innan hon hinner hasta
undan, han störtar upp och stöter henne med ett slag
af sin hand ifrån sig, så att hon sjunker ned blö-
dande; men ej långt derifrån dignar han sjelf åter
maktlös ned i vild feberyra.
Wainahée, hvarföre skall du vakna än en gång,
hvarfore låter du icke din blod förrinna, kan den
stolta icke dö? Wainahée måste lefva; höfdingen
skulle utan henne försmäkta. Wainahée säg åt höf-
dingen din oskuld! ack då han icke tror på Wai-
nahée, skulle han väl då tro hennes ord!
Ändtligen hade Wainahée funnit en källa i nej-
den, hon sköljde af sig bloden och bar i ett kokos-
skal vatten till sin make. Vattnet svalkade den
sanslöses tinning, drog hettan ur hans sår och fe-
bern brände mindre våldsam. Nu syntes han vakna
till fullt medvetande, och som en skugga skymtade
hans unga maka undan.
Men krigaren vill ej längre sofva, höfdingen vill ej
längre hvila; upp stiger han häftigt, fastän hans steg
ännu äro osäkra. Wainahée följer på afstånd hans spår.
Snart finner han några af sina spridda krigare, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
